LARS SJÖBERG om Nya Kulturkvartettens CD i Expressen,
2003-01-19:
"Det enda adekvata ordet är tyvärr en numera uddlös och förbrukad klyscha vid namn sanslös. Vad skall man säga nu då? Hur som helst - ett stycke oerhört upprymmande underhållning vid den knutpunkt där dårskap och visdom byter spår. Och vilket ljud!"

 

KULTURKVARTETTEN, innehåll:

1. Om Nya Kulturkvartetten och Narrtrilogin
2. Nya Kulturkvartetten, biografier
3. Stuart Dempster om Nya Kulturkvartettens CD ”Narrskeppet”


1. Om Nya Kulturkvartetten och Narrtrilogin

En gång i världen fanns en trombonekvartett som kallades Kulturkvartetten. Den bildades 1963 av Jan Bark och Folke Rabe tillsammans med ett par trombonistkollegor och spelade under tio år på internationella festivaler och konserter för nutida musik, ibland tillsammans med Karl-Erik Anderssons Bel Canto-kör. Under åren blev det allt större tonvikt på de visuella aspekterna av scenframträdandet: ljus, rörelse och agerande. Mot slutet - i början av 70-talet - tillkom förinspelade band och film.

1982 hörde en av våra gamla festivalkontakter av sig: Zagreb-biennalen undrade om vi hade något nytt program på gång. Den gamla kvartetten var ju nedlagd, så vi kontaktade en dansk musiker- och tonsättarvän som vi sedan tidigt 60-tal haft täta kontakter med. Fuzzy heter han. Och eftersom vi menade att den visuella sidan av en ny grupp krävde professionellt handlag, bad vi Thord Norman - filmare och grafisk konstnär - att komma med i bildandet av en Ny Kulturkvartett.

Jan Bark hade fått tag i ett nytryck av Sebastian Brants versgestaltning från 1494 av Narrskeppet, en under renässansen vida spridd allegori som många konstnärer anknutit till. Ett fartyg med narrar, som en sinnebild för mänskligheten. De tror sig vara på väg mot paradiset medan de i själva verket färdas i motsatt riktning. Brant hävdade i sina dikter att människornas dårskap skulle leda till självförintelse. Man måste konstatera att vi under de 500 år som förflutit har kommit ganska långt på den väg han förutspådde.

Vi kombinerade Narrskepps-legenden med uppfattningar om världens centrum som varit gällande under skilda tider: rasen, människan, solen, jorden. Det blev delar som:

ETNOCENTRISK RAGTIME - DEN EGNA KULTUREN
GEOCENTRISK ELEGI - JORDEN
HELIOCENTRISK TARANTELLA -SOLEN
ANTROPOCENTRISK EUFORI - MÄNNISKAN

Med dessa tematiska uppslag som utgångspunkt, utarbetade vi kollektivt ett synopsis som dock förhåller sig ganska fritt till ursprungsidéerna. Vartefter konkretiserades utkastet i musik att spela live på både konventionella och specialdesignade instrument, vidare förinspelad musik på band, filmsekvenser, bildspel, ljus- och skuggspel, scenografi och agerande.

Den intermedieföreställning ”Narrskeppet” som växte fram blev drygt timslång och utspelade sig till stor del i mörker, vilket vi tyckte rimmade väl med styckets medeltida och inte helt optimistiska tematik. Dunklet var förstås också en förutsättning för projektioner och skuggspel. Vi föredrar för övrigt beteckningen "intermedia" framför "multimedia" eftersom vi vill understryka samspelet mellan uttrycksmedlen. Det rör sig inte bara om ett adderande av sinnesintryck.

Efter ett par offentliga genrep i Stockholm for vi på turné våren 1983 till Zagreb-biennalen och Österrike. Narrskeppet har sedan dess fram till sommaren 1997 (då Nya Kulturkvartetten lade ned verksamheten) framförts sammanlagt 56 gånger i Sverige/Norden, Lettland, Polen, Tyskland, USA och Kanada. Tillsammans med framföranden av andra föreställningar blir det 75 framträdanden.

Nya Kulturkvartetten spelar Narrskeppet i Warszawa 1984

I mitten av 80-talet producerade vi i samarbete med Sveriges Television, Kanal 1 en TV-version av Narrskeppet. Att göra den i form av en "avfilmning" av en scenföreställning var för oss uteslutet. De mörka bilderna hade blivit olidligt torftiga i TV-rutan, samtidigt som det hade varit ett misshushållande med televisionens möjligheter till fantasteri, t ex med förflyttningar mellan vitt skilda miljöer. TV-versionen sändes f f g i Sverige den 14 februari 1986.

Redan tidigt väcktes tanken att bygga ut Narrskeppet med två delar till en Narrtrilogi. Andra delen, ”Världsmuseet” (uruppförd vid Nordlyd-festivalen i Oslo, 31 mars 1987), är ett drömspel där narrarna genomlever en rad katastrofer om vilka det funnits föraningar redan i Narrskeppet. Mot slutet av denna andra del går de igenom nuet in i en ny dimension vilket samtidigt är en överledning till trilogins sista del, ”Narragonien”, narrarnas paradis och resans slutdestination (uruppförd vid elektronmusikfestivalen i Skinnskatteberg, 2 juni 1990).

Musikaliskt sett är Narragonien den mest enhetliga delen. Huvudsakligen består den av en serie kontrapunktiskt intrikata variationer över det gamla La Folia-temat. Övergången till det narragoniska tillståndet markeras på flera plan av successiva omvändningsprocesser. Musikaliskt sker detta i det avsnitt som kallas ”Navet”, där understämmor utomordentligt gradvis blir överstämmor och vice versa. Om det sedan är Narragonien eller den gamla vanliga världen som i själva verket är upp-och-ner- eller in-och-utvänd förblir emellertid en öppen fråga.

En av de konstnärer som gestaltat Narrskeppslegenden är Hieronymus Bosch (ca 1450-1516). Den målning av honom som vi brukade kalla Tokbot (ty: Das Steinschneiden, eng: Cure of Folly) har en bärande roll i Narragonien. Det finns delade meningar om vad för slags situation bilden egentligen visar. Det finns uttolkare som hävdar att bilden symboliskt återger en kastreringsakt. Mer allmänt uppfattas den emellertid som en trepanering, en operation genom vilken "galenskapens sten" avlägsnas ur huvudet.

Hieronymus Bosch: "Tokbot"

Thord Normans version av "Tokbot"

Narrtrilogin är alltså kollektivt komponerad. Många frågar hur ett sådant arbete går till. Vi brukade ha ett antal träffar då vi tillsammans diskuterade ett storforms-synopsis utifrån framlagda skisser i text/tablå-form med parametrar som Scenhändelse, Ljud, Bild. Sedan fördelade vi hemläxor sinsemellan och återkom vid nästa träff med noter, klingande prov på band, bilder, filmsekvenser, rekvisita eller instrumentkonstruktioner som sedan successivt ställdes samman.

Arbetet med ljud i studio kunde vara individuellt men också två eller tre tillsammans. I det senare fallet var ställningstagandet till frågor om timing ofta mycket intressant och stimulerande. I delar av Narrskeppet hände det att tre av oss bidrog med varsitt skikt till en och samma ljudsekvens som sedan mixades till en kollektivt komponerad helhet. Det gäller t ex inledningen "Excentrisk prolog" men också andra avsnitt. I de senare delarna av trilogin blev det oftare så att någon av oss (mest Jan Bark men också Fuzzy) bar huvudansvaret för komponerandet av vissa musikavsnitt. Detta till stor del av tidsskäl. Kollektivt komponerande är givande men tar tid. I utarbetandet av storformen var vi dock alla delaktiga, och det gäller även kvartettens sista produktion ”Fyrbåk” (uruppf i Arvika 18 mars 1996). Här har dock Jan Bark komponerat all musik medan Thord Norman svarade för de visuella delarna.

Ytterligare en kollektiv komposition av Nya Kulturkvartetten kan nämnas: ”Viktigt eller oviktigt - spelar det någon roll?” Detta var en offentlig radiokonsert, beställd av Sveriges Radio P2 för direktsänt framförande inom Nutida Musik-serien, och det ägde rum den 15 maj 1986.

Det är förstås inte möjligt att föra över något sådant som en intermedieföreställning till andra medier utan att något går förlorat. När vi beslöt att dokumentera Narrtrilogin på CD*) valde vi naturligtvis i första hand sådana delar som vi tycker står sig bra som ren musik, men även dessa har i flera fall fått förkortas eller omarbetas. Avsnittens titlar eller arbetsnamn har i görligaste mån behållits även om de nu är lösryckta från sina ursprungliga sammanhang.

Nya Kulturkvartettens CD på Caprice CAP 21619
Fr v till h: T Norman, Fuzzy, J Bark, F Rabe.

Kulturkvartettens och Nya Kulturkvartettens föreställningar uppfattades ofta som respektlösa, provocerande, komiska och möjligen anarkistiska, kanske därför att vi aldrig lärt oss att se någon tydlig gräns mellan allvar och skoj. I ett radiosamtal mellan unga tonsättare så tidigt som 1960 debatterades tidens centrala, konstnärliga frågeställningar: Tonsättarens sanningskrav på sig själv kontra tillgängligheten för publiken. Den ende som tog upp en annan vinkel var Jan Bark:

"Jag tycker att det är en horribel klyfta mellan s k underhållningsmusik - den musik som har en verkligt stor betydelse i vår tid för verkligt många människor - och den där svåra, seriösa musiken; i synnerhet då den moderna. Det finns en kolossal klyfta där emellan. Det finns ingen musik där nästan alls. Det finns bara en massa människor som vill ha musik. Och där vore det roligt att söka sig fram till någonting. Det behöver inte vara någon problemfri musik. Den kan vara mångfacetterad. För att en musik är lätt att begripa behöver den inte vara problemfri."

Det är nog den musiken Jan Bark har sökt hela livet, och Nya Kulturkvartetten är ett resultat av det sökandet.

Nya Kulturkvartetten genom Folke Rabe


*) Caprice CAP 21619.

2. Nya Kulturkvartetten, biografier:

Jan Bark, f 1934:
Började som jazzmusiker på 40-talet, först piano senare trombone. Från 1955 studier vid Musikhögskolan i Stockholm med L-E Larsson, K-B Blomdahl och G Ligeti som kompositionslärare. Senare studier hos E Varèse i New York. Bland Barks verk för konsertsalen från 50- och 60-talen kan nämnas Pianosonat, Stråkkvartett nr 1, Pyknos för orkester och Missa Bassa för orkester med sju dirigenter varav sex sjungande. Vidare körkompositionerna Nota och Light Music samt teaterföreställningen Tandpetare. Parallellt med det kollektiva komponerandet i Kulturkvartetten gjorde Bark ett femtiotal filmer. Många var samproduktioner mellan svensk och tysk TV och samtliga har anknytning till musik. Den första filmen är ”Spindrift” (1966), den sista ”Narrskeppet” (1986) med Nya Kulturkvartetten. Bark har också föreläst i konsten att använda ljud vid bl a SVT:s personalutbildning. 1973-1999 var han ledare för Filmverkstan i Stockholm, en stiftelse med uppgift att stödja oberoende filmare.


Fuzzy (Jens Wilhelm Pedersen), f 1939:
Började tidigt spela jazz på klarinett och piano. Från 1959 studier vid Det Kgl. Danske Musikkonservatorium och Det Jydske Musikkonservatorium i Aarhus med Per Nørgård som lärare i komposition. Senare studier hos J Bark, G Ligeti och K Stockhausen. 1966-82 var Fuzzy docent vid Det Jydske Musikkonservatorium. Från 1982 har han varit frilansande tonsättare med en omfattande produktion av musik för balett, teater, film och konsertändamål. Sedan 60-talet har han arbetat kontinuerligt med elektroakustisk musik och har en välutrustad studio i Köpenhamn där också åtskilligt material för Nya Kulturkvartetten producerats. Fuzzy har också varit mycket aktiv i dansk TV och bl a haft en egen show ”Fuzzys verkstad” som handlade om ”annorlunda musik” och om musik från andra kulturer. På sistone har hans musikaliska produktion alltmer centrerats kring instrumental- och vokalmusik samt blandformer där akustiska och elektroakustiska element möts. Flera av hans verk har blivit prisbelönta. I hemlandet är Fuzzy en populär och välkänd person som ofta blir hejdad på gatan av folk som vill byta några ord…


Thord Norman, f 1949:
Filmare, fotograf, tecknare och grafiker. Studier vid Konstfackskolan och Dramatiska Institutet i Stockholm på 70- resp 80-talet. Har arbetat med kortfilm och experimentfilm för bland annat Sveriges Television, Svenska Filminstitutet och Filmverkstan, ofta i samarbete med Jan Bark som t ex i ”Pingvintårar i mollsken” /i eng version ”Penguines Cry in Minor Sea”/. Filmen ”I magen på Themsen” /i eng version ”Images of Tenses”/ bygger på musik av Morton Subotnick. Norman har haft egna utställningar med fotografi, grafik och teckningar på museer och gallerier. I Nya Kulturkvartetten har han i första hand varit ansvarig för film, bildspel, projektioner och ljus i kvartettens produktioner.


Folke Rabe, f 1935:
Började som jazztrombonist, periodvis professionellt verksam i storband och mindre orkestrar samt som studiomusiker. Från 1957 studier vid Musikhögskolan i Stockholm med K-B Blomdahl, I Lidholm, G Ligeti och W Lutoslawski som kompositionslärare. Han besökte Darmstadt-kurserna tre gånger och har i övrigt tagit starka intryck av studieresor i Europa samt Nord- och Sydamerika. I Rabes verklista finns körmusik, elektroakustisk musik och från senare år både kammarmusik och flera solokonserter för mässingsblåsare. 1964-68 arbetade han som assistent och tekniker vid Musikhögskolan i Stockholm och 1968-80 som producent, artistchef och programdirektör vid Rikskonserter. 1980-2000 var Rabe verksam inom olika befattningar vid Sveriges Radio.

(Dessa texter finns också i häftet till Caprice-CDn.)

3. Stuart Dempster om Nya Kulturkvartettens CD ”Narrskeppet”:

When I witnessed the New Culture Quartet in 1986 ("Ship of Fools" Houston, Texas) the pure musicality, let alone the astonishing visuals, were potent and strong evidence of a sound artistic endeavor. "Narrskeppet" offers prime evidence of NCQ's sheer delicacy, energetic rhythms, and outright exuberance, along with an elegant blend of humor and seriousness, that shine unpretentiously through this beautifully produced compact disc.

Stuart Dempster
Professor Emeritus
Composer/Performer/Author
Founding member, Deep Listening Band